VM på Sardinien

Resan till Italien startade med ett stopp på Öresundsbron. Vi hade några timmars marginal på körningen till Livorno så dem gjorda vi av med direkt. Lika bra så att man vet vad som gäller. Resten av bilresan gjordes enligt principen att var och en körde två timmar och vi roterade vid varje byte en plats medsols i bilen. Resan till Livorno gick jämnt ut på två varv! Det är alltid speciellt att åka till ett större mästerskap. Att resa och traila sin båt till nya platser är ett fantastiskt sätt att uppleva omvärlden tycker jag. Danmark kör man snabbt igenom utan stopp medan Tyskland är mer arbetsam transportsträcka. Trots 70miljoner människor ser man knappt ett hus eller åtminstone inga städer. Vi körde på kvällen och blev efter det inledande stoppet tvingade att köra natten igenom. Ju längre vi kom desto mindre blev marginalen till färjeavgången! Nej…! svarar Dan på min fråga om det hände något kul på resan…. För mig är sträckan efter Brennerpasset fantastisk att uppleva. När man kommer till italienska gränsen har jag ingen känsla att jag är så väldigt högt men på italienska sidan börjar en obrutnen nedförsbacke som är kanske 6mil lång. Den är aldrig brant utan sänker sig bara sakta med storslagen utsikt och bilen rullar nästan utan tryck på gespedalen. Bakom bergen till höger ligger Gardasjön. Floden Po och dess slätter var också fint och annorlunda mot Alperna. Någonstans här hade också kroppen vant sig så att man inte satt och räknade kilometer längre.

Vi hade hyrt hytt så färjeresan blev utnyttjad till sex timmars djup sömn. När man tittade ut på Sardinien över morgonkaffet såg man en bergig skärgård med den mest kända ön La Maddalena utanför fönstret. Ganska höga och stor öar passerade framför oss, inte så mycket växtlighet, jo buskar och mindre träd och grönt men ingen skog och praktiskt taget inga hus. En del branta strandkanter men oftast lite mer runda sluttande öar, uteslutanda av sten. Runt hörnet ligger Costa Smeralda som är ett lyxställe för jetset turister och sandstränder - men det kan man knappt föreställa sig! Det ser ganska orört ut trots den stora färjan som går flera ggr om dagen från fastlandet. Min idé är att här finns en blandning av orörd eller åtminstone en traditonell kultur och till en del en ganska utbredd turism. Enligt Bent finns det en ekoturism näring på ön som marknadsför sig som resurssnålt och icke förorenande samtidigt som man bygger på ekologisk lokalt producerad mat. Efter att ha kört u teslutande motorvägar från Limhamn blev det nu en kraftig omställning att komma på sardinska slingrande vägar som gav intryck mer att gå upp på berg och höjder än runt dem och att hellre bygga två rejäla svängar än låta vägen gå rakt fram. Begreppet raksträcka måste vara tämligen okänt.